<3
Jag skulle precis skriva värsta inlägget och förklara min kärlek till Martin. det är nämligen så att på fredag (femte oktober) så är det fyra år sedan vi blev tillsammans första gången, en hel del har ju sannerligen hänt sen dess. Men på något sätt är det vi i slutändan ändå,
det känns bara så sjukt, 4 år är fan skiiitlång tid och jag kan inte ens fatta hur mycket vi båda har förändrats sen dess. Då var vi bara två småbarn, och nu är vi vuxna (haha jag är det iallafall, om martin är det tåls att diskuteras, haaahaa. ;)) typ eller nåt.
Men ingen kan vara lyckligare än jag för att jag får vara med den killen. Om jag kunde beskriva i ord exakt hur det känns så skulle jag göra det, men det går inte. Jag är så gladoch tacksam över att vi har fått en chans till med varandra och det känns så bra nu, helt underbart.
4 år har gått snabbt. Ändå känns det som att jag alltid haft dig. <3
det känns bara så sjukt, 4 år är fan skiiitlång tid och jag kan inte ens fatta hur mycket vi båda har förändrats sen dess. Då var vi bara två småbarn, och nu är vi vuxna (haha jag är det iallafall, om martin är det tåls att diskuteras, haaahaa. ;)) typ eller nåt.
Men ingen kan vara lyckligare än jag för att jag får vara med den killen. Om jag kunde beskriva i ord exakt hur det känns så skulle jag göra det, men det går inte. Jag är så gladoch tacksam över att vi har fått en chans till med varandra och det känns så bra nu, helt underbart.
4 år har gått snabbt. Ändå känns det som att jag alltid haft dig. <3
Kommentarer
Trackback